Kapitel 13
När vi kom tillbaka till Liams lya laddade vi direkt upp videon på ett nytt youtube konto. Killarna hade gjort en till film att de var gäst artister i min ''talk show'' vilket gjorde att jag fick flera tusen visningar på bara några minuter.
"Jag kan inte fatta att ni har så många fans" jag kollade chockat på datorn och alla visningar som kom upp för varje sekund. Det har redan blivit över tusen kommentarer också, de flesta var väldigt posetiva, att ville vara med i min talk show och att jag borde göra detta med andra kändisar. Jag blev väldigt glad över den posetiva kretiken jag fick.
"Folk älskar det du gör, även fast du precis börjat" sa Niall.
"Det är ju eran förtjänst att jag har så många visnigar, ingen skulle tyckt om det annars" suckade jag.
"Du kommer skaffa en egen talk show" sa Louis helt seriöst.
"Skulle inte tro det" sa jag och suckade igen.
"Kan inte du och Liam baka Em? Så går vi andra killar och spelar lite" självklart var det Niall som talade.
Jag kollade frågandes på Liam och jag nickade. "Visst" sa jag, Niall och de andra killarna log och började gå in i vardagsrummet.
"Vad ska vi baka då?" undrade jag.
"Cupcakes, Niall älskar dem"
"Det blir jätte bra" sa jag och började ta fram saker för att kunna göra dem.
Bakandet var i full gång, jag och Liam pratade om en massa olika saker. Jag sa att jag börjar om skolan imorgon, och han sa att han skulle göra vad som helst för att gå i skolan igen. Jag skulle helst bara hoppa av.
"Vänta, du har lite smuts på kinden" sa han och gick sakta fram till mig. Istället för att ta bort mitt ''smuts'' kläckte han ett ägg i mitt hår. "Vad gör du?!" skrek jag fast började le. Jag sprang fram till äggen och slängde ett på honom, mitt i bröstet. Han tog fram ett till och mjöl i den andra och kastade båda samtidigt. Jag kunde inte se någonting för jag hade en massa mjöl i ögonen, men jag hörde hur Liam skrattade och jag såg det famför mig.
Jag gnuggade bort mjölet i från mina ögon och skulle hämnas, men i stället tryckte han mig i mot diskbänken så att jag inte kunde göra något. Efter en stund kom jag ut ur hans grepp, hoppade upp på bänken, sträckte mig efter ägget och mjölet och prickade rakt i ansiktet. "SCORE" skrek jag och blev hur lycklig som helst.
"Okej, jag ger mig" han räckte upp händerna och jag torkade bort det han hade i ögonen så att han kunde se mig. Det var nu 10 centimeter mellan våra läppar och jag kunde tydligt höra hans krafiga andetag.
"När är mina kakor klara?" det var Niall som kom in, men han blev bara tyst.
"Men vad har ni gjort?" han såg chockad ut men började sedan skratta.
"Louis, kom och städa" skrek han och gick iväg igen. Både jag och Liam bröt ut i skratt.
När vi städat ihop röran gick jag och Liam och duschade och när vi kom tillbaka fanns det självklart bara 2 cupcakes kvar, så jag och Liam tog dom och åt upp dem väldigt fort. "Det där gör vi aldrig om, jag tror jag fortfarande har ägg i håret" sa jag och drog i mitt långa blonda hår. "Vem vet" sa Liam och blinkade. Jag suckade medans han skrattade.
Dagen hade gått väldigt fort och vi har gjort så otroligt mycket idag, kan inte fatta att jag redan har en miljon visningar på min talkshow. Klockan hade slagit halv 12 och det var dags för mig att gå hem eftersom skolan började om imorgon.
"Godnatt Emone" Louis, Zayn, Harry och Niall kom fram och kramade mig och gick åter tillbaka till sitt spelande.
Liam kom efter åt och jag mig en lång kram. "Godnatt prinsessan" viskade han i mitt öra. "Godnatt prinsen" viskade jag tillbaka tills vi bröt ut i skratt. "Hej då killar" ropade jag innan jag gick ut igenom dörren , jag gick en kör av "hej då" tillbaka. Jag log åt Liam och stängde dörren efter mig. Gick två steg och låste upp min egna dörr, ingen mamma hemma vilket jag inte heller förväntade mig, men man kan ju alltid hoppas. Jag vandrade direkt till min sköna säng och hoppade med en duns ner. Kläderna slängde jag på golvet sedan tog jag ett djupt andetag och la mig bekvämt ner i sängen.
Kapitel 12
Maten var uppäten och vi alla var otroligt mätta, Niall klagade på att han hade matkoma och vi förstod honom hur det kändes. "Vad ska vi göra nu?" undrade Harry. "Vad vill vi göra?" hakade Liam på.
"Kan vi inte göra något roligt?" frågade Niall. "Men vad är roligt då?" sa Zayn
Samtalet flöt på och jag bara sätt där och lyssnade på deras babbel, men ingenting vettigt är sagt.
"Kan vi inte spela in en video?" och jag fattade inte själv att det där just kom ut från min mun.
"Vilken bra idé" utbrast Louis, och de andra höll med.
"Men vad ska det vara för film?" undrade Niall. Det blev tyst ett tag och vi alla började fundera.
"Vi tar med en kamera och drar ner på stan, vi kan vara lite spontana?" undrade Harry.
Killarna kollade på mig eftersom de visste att jag inte ville synas så mycket med dem, de visste egentligen att det skulle bli för jobbigt för mig, men frågade ändå. Jag visste inte vad jag skulle svara, dessa killar är dom första killarna som faktiskt erbjudit sig att vara med mig, eller de första människorna någonsin faktiskt, varför ska jag alltid vara så feg med allting? "Visst" svarade jag med en normal ton, de började direkt springa och leta efter kameran.
Om allting skulle bli kaos och jag skulle inte klara av pressen, är det väl bara att gå hem och glömma allting som har med dem att göra. "Är det okej att vi gör detta, du vet.." det var Liam frågade och jag avbröt honom.
"Det är okej Liam, bara det inte blir allt för galet med era fans" sa jag och kollade ner i bordet. Han lyfte upp mitt ansikte "Vi tar hand om dig" han kollade på mig med den blicken att allting kommer bli okej, jag log av tacksamhet.
Kameran var upphittat och vi stod nu mitt i stan av London centrum. Kvällen hade kommit så det var kolsvart ute, men gatulamporna lyste upp staden och de var det som gjorde den så otroligt vacker. Zayn höll i kameran och började filma när de andra killarna fjantade runt sig. Jag stod brevid och skrattade åt dem, men nu vändes kameran mot mig, killarna gick fram till mig och omringade mig.
"Detta är Emone en jätte vacker och talangfull tjej" jag kollade på Louis med en mördarblick som sa detta. Liam fortsatte. "Det är en rolig historia hur vi träffade denna underbara flicka"
"Det är så att hon har gått på alla våra skolor innan vi blev kända, och hon gick faktiskt i min klass i högstadiet" det var nu Harry som pratade.
"Det är en väldigt konstig historia hur vi träffades igen, men vi kallar det ingen slump" sa Niall. Zayn vände kameran emot sig och började prata. "Fast det får ni se i nästa avsnitt av..." Kameran vändes sig nu mot mig.
"Av Emones talk show" fick jag ur mig. "Så nu vill jag tacka One Direction som är mina första gästartister, nästa vecka kommer jag tillbaka med en ny artist, och det kanske blir du" jag blinkade in i kameran och Zayn tryckte på stopp knappen. Killarna började hoppa runt och jubla.
"Fattar ni hur bra det där var? Nu måste vi göra det där varje vecka" hoppade Louis runt och jag började skratta åt dem.
"OMG ni är One Direction" det var 3 tjejer som kom fram till oss och såg helt chockade ut.
"Kan vi få ta en bild med er?" frågade en av de andra tjejerna. "Självklart" log Liam.
"Jag kan ta bilden åt er" jag tog en av tjejernas kamera och sa åt dem att ställa sig närmare varandra, jag såg att tjejerna inte hade något emot det. Jag knäppte bilden och gav tillbaka kameran till tjejen som jag fick den av.
"Tack så jätte mycket" hon log åt mig och såg otroligt tacksam ut, vilket gjorde mig glad.
Förlåt för dålig uppdatering dom senaste dagarna. Jag har haft mycket läxor, sen har min dator gått sönder så jag lånar min mammas då och då.
Kapitel 11
När jag och Liam går hem går vi precis samma väg som jag gick hit. Jag tycker det är väldigt coolt att vi bor grannar med varandra, vilken tjej som helst skulle vara överlyckig att få bo granne med honom.
"Stig på" sa han och släppte in mig igenom dörren. Lägenheten såg precis ut som min förutom att den var vänd åt andra hållet, vardagsrummet,köket och trappen var åt vänster istället för höger. Men lägenheten hade samma kalla vita väggar, men den var fint dekorerad. Liam gick in i köket för att lämna varorna så jag passade jag på att kika runt lite grann, men jag hann inte så långt för i vardagsrums soffan satt alla andra killar.
"Emone" skrek Louis vilket gjorde att de andra killarna vände sig åt mitt håll.
"Hej killar, ni ska laga mat åt mig" sa jag lite kaxigt och satte mig ner brevid Harry i soffan, de satt och spelade COD, men jag fattar inte så mycket av spelet förutom att man ska döda varandra.
"Var berädd på att Niall kommer äta upp din mat" skrattade Harry fram.
"Jo, jag har hört att Niall äter mycket mat" sa jag och blev lite generad för att jag visste det.
"Tjejen har läst på om oss" utbrast Zayn och det blev tyst i hela rummet. Jag förstod ingenting.
"Kuddkrig!" skrek Niall och hoppade på mig. Jag skrek till, tog upp den närmaste kudden och började slå tillbaka.
Alla killarna var på mig,jag låg på golvet och blev dränkt med kuddar i ansiktet. Liam kom in i rummet och skrek "Vad är det hon vet?" "Allting" utbrast de andra. Liam var med i leken och alla skrattade hur mycket som helst, det var länge sedan jag hade det så här roligt, förresten jag tror jag aldrig haft det så här roligt.
Kuddkriget tog slut och alla låg på golvet helt utmatta, ingen sa någonting men det var ingen pinsam tystnad.
Niall avbröt tystnaden "När ska vi äta?" och alla utbrast i skratt. Vi reste sig upp från golvet och Harry gav mig en hjälpande hand. "Tack" sa jag och log. "Inga problem" han log tillbaka.
Alla 6 vandrade in i köket för att förbereda maten, eller ja dom får göra det.
"Vad blir det för mat förresten?" jag satt på stolen till köksbordet och kollade på när killarna gjorde maten.
"Hemlis" sa Zayn och jag suckade.
Liam började duka bordet med tallrikar,bestick,glas,dricka,sallad och servetter. Tallrikarna är ljusblåa som ett kristall klart vatten och fyrkantiga med vita kanter runt omkring.
"Är maten klar?" frågar jag efter 45 minuter
"Någon som har räknat hur många gånger hon frågat?" undrar Louis.
"Tappade räkningen efter 10" sa Harry. "Hörru" sa jag och slog till honom lite löst på armen, han började bara skratta. "Det är klart om 5 minuter" la Liam till. "Tack och lov, jag skulle ha hunnit laga mat åt 50 pers på 45 minuter" suckade jag.
"Öj, hörru nästa gång är det din tur att laga mat" sa Zayn och de andra instämde.
"Maten är klar" sa Niall glatt. "Visst, men förvänta er inte något lika stort som ni har lagat" sa jag och kollade på de dom lagat.
Kapitel 10
Jag var ensam i lägenheten och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Jag var faktiskt väldigt chockad över de senaste dagarna, att killarna känner faktiskt igen mig och fortfarande minns mitt namn. Det kanske är precis som Zayn och Louis sa, det var inte ödet utan att det var planerat att detta skulle hända. Jag hade ingenting emot killarna, jag var faktiskt ett fan av dem. Men att synas med dom som deras vän, det skulle bara bli trubbel. Jag tycker faktiskt synd om Zayns och Louis flickvänner, de är hopplöst förälskade i dem men de slutar i konsekvenser, precis som alla kända par nu för tiden.
Jag drog fram min dator och lade mig skönt ner på sängen. Facebook var något jag inte hade, jag behövde det faktiskt inte eftersom jag är inte bra på att skaffa vänner, så jag skulle inte ha några vänner alls på Facebook. Men jag tycker ändå det är bra att jag inte skaffar några vänner, eftersom då blir det lättare att lämna stället när jag flyttar.
Klockan hade slagit 17.00 och magen kurrade till, vi hade fortfarande ingen mat hemma och jag vill inte äta skräpmat mer, så jag antar att jag får gå och handla. Jag drog på mig jackan och en halsduk runt halsen och började traska till den närmaste affären.
När jag kom fram började jag handla alla typiska saker, bröd, smör, mjölk, frukt och en massa annat tjaffs man egentligen inte behöver, Jag gick till kassan och betalade mina varor.
"Hej Emone" jag reagerade på mitt namn och vände mig om.
"Åh. hej Liam" försökte jag säga så snällt som möjligt.
"Jag och killarna ska laga mat, som du kanske kan se" jag kollade ner på hans varor och nickade.
"Skulle du vilja äta med oss?" frågade han vänligt. Det är svårt att motstå Liams charm, samtidigt som jag tänker att jag inte orkar laga mat. Det blev tyst pch jag kollade mig runt, folk stod och stirrade på oss och jag förstod varför. Men denna gång orkade jag inte bry mig, jag insåg att dom ville bara vara vänlig mot mig, så varför ska jag vara så oförskämd mot dem? Jag kanske ska ge dom en chans, för alla människor förtjänar en.
"Okej då, men ni lagar den" När jag sa dessa ord lös Liam upp som en sol, vilket gjorde mig varm inombords.
Kapitel 9
"Så du och Liam bor grannar?" sa Zayn och blinkade mot mig. Jag nickade.
"Ohh, då vet jag vart du bor" fortsatte han. "Jag med" fortsatte de andra och jag började skratta.
"Wiho, vi fick dig att skratta" det var nu Louis som pratade, jag log osäkert.
"Jag slutar nu, men ha det så bra och lycka till med musiken" jag reste mig upp för andra gången och denna gång stannade inte någon av dom mig. Istället hamnade de framför kassan.
"Vi gick ju aldrig beställa" sa Liam. Sarah hade flyttat sig från kassan, så jag fick ta deras beställningar.
10 minuter senare fick dom sina beställningar och betalade men gick inte iväg utan bara stod där.
"Vill du följa med till Liam? Vi alla ska dit" sa Niall och log.
"Nja, jag vet inte riktigt.." ska jag osäkert. Det ringde i min mobil, jag såg att det var mamma och bytte snabbt till svenska.
"Hej mamma, hur går det på jobbet?"
"Det går jätte bra gumman, det är en passient som måste opereras nu på studs, och senare ska jag ut på en dejt, så jag vet inte riktigt när jag kommer hem" hon lät ledsen över att hon inte kunde träffa mig, och jag förstod henne.
"Det är lugnt, jag hittar på något"
"Vad bra gumman, vi ses imorgon puss, älskar dig"
"Älskar dig med" jag log ledsamt ner på telefonen och stoppade den i fickan.
"Det är mycket vi inte vet om dig, som att du tillexempel kommer från Sverige" sa Harry
"Antar det" sa jag och började byta om till mina egna kläder.
Kapitel 8
Fem igen kända ansikten stod nu framför mig. Två av dem lyste upp och tre av dom gjorde ingenting.
"Emone?" frågade han som träffade mig på McDonalds, de andra vände sig åt hans håll.
"Hur känner du henne?" frågar han som krockade med mig på stan. Nu visste jag att detta skulle bli kaos. Killarna fortsatte fråga hur de känner mig och jag bara stod där och var i min egna lilla värld.
"Ska ni beställa något eller?" jag hade höjt rösten så att de skulle höra mig.
"Inte förän du förklarat" det var killen som slog upp dörren på mig som nu pratade.
Sarah kom fram och bara stod där, hon var mållös precis som de flesta tjejer i vår ålder blir.
"Jag kan ta kassan, prata med dem" sa hon och log blygt åt killarna. Jag kollade på henne med en "hjälp mig" blick, men hon skrattade bara. Killarna satte sig vid ett bord, jag släppte ut håret från svansen och följde med dem.
"Berätta nu" sa de i kör på varandra.
"Öm... Det är inte en sån lång historia" jag blev tyst ett tag.
"Liam, Louis, Niall och Zayn, jag gick på eran skola för ett tag sedan, innan ni blev kända alltså.
"Harry, vi gick i samma klass"
"Det vet jag" utbrast Harry. "Varför dissade du mig inne på Donken?" fortsatte han.
De två andra killarna jag redan träffat kollade konstigt på Harry.
"Jag berättade det ju för dig, jag kan inte ses med någon av er eftersom ni är så kända nu och jag vill inte utsättas för fara" De nickade och förstod mig.
"Men vänta, när träffade du Harry?" Det var nu Liam som pratade, han som slog upp dörren på mig.
"Igår träffade jag först dig Liam när du slog upp dörren på mig, Harry träffade jag inne på doken ca 30 minuter senare, när jag hade tänkt gå hem där i från så gick jag in i Niall och ramlade på stan. Förlåt för att jag bara sprang i väg" Jag kollade nu ner i bordet för att jag skämdes och för att jag aldrig trodde att detta skulle hända mig.
"Det är lugnt, jag förstår dig" sa Niall och log mot mig med ett försiktigt leende, jag försökte le tillbaka.
"Ja, det var min histora, nu får jag tacka för mig" jag reste mig upp från stolen och började gå.
Zayn tog tag i min hand och drog ner mig igen.
"Du måste berätta mer, det måste ju vara att var meningen att du skulle träffa oss alla innan vi blev kända, annars skulle vi aldrig sitta här just nu" killarna instämde.
"Detta är inte ödet" utbrast Louis.
Kapitel 7
Kvällen var lång och mamma kom aldrig hem, jag somnade själv och vaknade upp själv. Jag tog en snabb dusch, fixade till mig lite grann, satte upp håret och gick över till grannen Starbucks. Klockan var halv 9 och jag skulle nu hinna med alla grunder. Eftersom att jag är väldigt snabb lärd så var det inte så jätte svårt, efter 2 timmar kunde jag nästan alla saker man behövde kunna, och jag kände mig väldigt stolt över det.
Kunderna kom och gick precis som de ville, kassan hade varit de svåraste av allting eftersom att den var speciell. Oförsämda kunder kunde inte hjälpa till att sätta sin disk i diskstället, så jag gick minst 50 gånger under hela dagen för att plocka bort deras disk. Sen tackade jag dem som faktiskt gjorde det.
Dagen hade gått fort och de var bara 10 minuter kvar tills jag skulle sluta, men självklart fick jag inte ha en första kanon dag på jobbet.
"Sarah, skulle du kunna ta kassan är du snäll?" Hon stod med kletiga händer eftersom hon gjorde någon röra, jag förstog redan att svaret var nej. "Tyvärr,jag känner mig ganska kletig just nu" sa hon och log ett ''förlåt leende'' ,jag log tillbaka. Jag gick ut till kassan och var berädd på min livs mardöm.
Kapitel 6
Jag vet vem killen är som jag nyss stötte ihop med. Jag vet vad han heter, vart han bodde, vad han gör på dagarna, jag vet tekniskt sätt allting om hans liv. Jag försökte glömma det som precis hände och fortsatte gå till det perfekta stället där jag kunde hitta den underbara måltiden.
Jag vandrade de okända gatorna och kikade efter ett matställe tills jag såg Mcdonalds. Kanske inte precis de lyxigaste man kan äta, men det funkar, det är inte precis så att jag ska äta med presidenten. Jag gick in och ställde mig i kön, det var bokstavligen proppfullt, det var knappt så att man kom fram, tills jag insåg varför varför folkmassan var så stor. Två flugor i en smäll kan man väl säga att det är. Hans bruna lockiga hår låg perfekt på huvudet, och det där leendet, det går inte att undvika det är som att man blir uppslukad. Tjejerna som grät gick ut och stället blev från fullpackat till bara några personer på ett få minuter.
Killen som alla tjejer grät över kom fram, han hade gömt sig bak i bardisken, sedan fortsatte han att beställa sin mat, tog brickan och vände sig om. Vi fick ögonkontakt, han lyste upp som en sol och långsamt började han gå fram till mig.
"Emone var det va?" Jag nickade och passerade honom. Han såg att jag inte ville prata men försökte ändå.
"Är allt bra med dig?" hörde jag bakom min rygg, jag bara nickade igen. Jag gick fram till killen i kassan och betalade det jag ville ha. När maten var klar gick jag med min bricka till ett tomt bord och njöt av min måltid.
"Har jag gjort dig något?" Det var han igen, kunde han inte bara låta mig vara?
"Nej, men jag kan inte ses runt omkring dig då blir det bara problem" Jag åt min sista tugga och gick där ifrån, jag kollade inte ens på honom och det ville jag inte heller.
Med tunga steg gick jag hem igen, jag gick igenom folkmassan och såg mig inte för, jag ville bara hem.
Några sekunder senare satt jag på backen för andra gången idag. När jag reste mig upp och såg människan framför mig trodde jag att jag levde i en dröm. Man brukar säga att man fångar två flugor i samma smäll, men idag har jag fångat tre stycken. De blonda håret och dom vackra ögonen gör mig mållös. Innan han öppnade munnen sprang jag där i från, direkt hem.
Kapitel 5
Stunden inne på staden blev lång och väldigt mycket shopping. När vi väl kom hem kopplade vi igång internet och började direkt köpa inredning online, de skulle bara ta någon dag att få hem allting, vilket min mor var väldigt lycklig över.
Om 5 dagar började skolan om, jag skulle börja om på en ny skola, igen. Men denna skola var annorlunda, folk från Sverige gick faktiskt på denna skola, så jag skulle för första gången på 10 år prata svenska i skolan, vilket känns riktigt härligt eftersom att det är mitt första språk.
Kvällen gick mot sitt slut och det var redan dags att lägga sig igen. Mamma skulle fara till sitt nya jobb imorgon så jag var tvungen att ta hand om mig själv, vilket jag är van vid, men tänk att ha någon vid min sida hela tiden.
Nästa morgon när jag vaknade sprang jag direkt in i duschen och tog en lång dusch. Jag började dansa på mig mina kläder samtidigt som jag försökte undvika att blöta ner kläderna med håret. Kläderna var på och det var dags att äta något. En sak jag och mamma glömde igår var att köpa var mat, det viktigaste av allt, hur kunde vi glömma?
Istället för att göra Starbucks till ett standard ställe så bestämde jag mig för att leta upp ett annat ställe. Jag låste dörren, gick förbi min grannes dörr när den precis öppnades. Med en duns och ett skrik ljud som jag höll inne så låg jag på de hårda golvet efter bara några sekunder.
"Jag är så hemskt ledsen, det var verkligen inte meningen" jag såg inte ansiktet, men jag kunde tydligt höra att det var en kille. "Det är okej" sa jag tyst och reste mig upp, jag mötte killens ögon.
"Jag känner igen dig" sa han och log. Jag vände snabbt bort ansiktet.
"Många säger så" jag svarade kort och började gå vidare.
"Vänta, låt mig gott göra dig" han tog tag i min axel.
"Jag hinner inte, jag ska.. bort" jag vände mig inte ens om.
"Vad synd, jag hoppas vi stöter på varandra igen!" ropade killen i trappuppgången. Jag öppnade dörren och pustade ut.
Kapitel 4
Om 3 månader är det exakt 10 år sedan jag och min familj flyttade ifrån Sverige, och om exakt 4 månader är det kvar tills jag blir 18 år. Mamma har alltid älskat England, det var här hon träffade pappa. Jag tror vi flyttade hit för att hon skulle leta upp honom, visa han att hon fortfarande älskar honom även fast han lämnade oss. Egentligen vet både jag och hon att han inte vill ha henne, men hon försöker endå.
När jag väl är inne på Starbucks så beställer jag en kaffe och en macka. Bara några minuter senare är det klart och jag börjar vandra ut ur butiken. En tjej kommer rusande efter mig.
"Ursäkta, men jag undrar om du skulle vilja jobba här? Vi söker tjejer i din ålder, vi har väldigt få arbetare just nu" det var en kvinna i 40 års åldern. Tjäna mina egna pengar och inte mer behöver ta mammas pengar, samtidigt göra något som jag tycker är roligt, låter väl helt okej. Jag svarade på min brittiska dialekt som jag fått medans jag bodde här. "Självklart skulle jag kunna göra det, när vill du att jag ska börja? och ska jag lämna några uppgifter?" I 10 minuter stod vi och pratade med varandra, jag lämnade kontaktuppgifter till henne och jag skulle börja jobba redan om två dagar då jag skulle få en tour om vad jag skulle göra.
Jag tackade för mig och gick hem igen. Utanför lägenheten hade det samlas en grupp med människor, jag trängde mig igenom folkmassan och hoppade upp för trappstegen för att komma fram till vår dörr. När jag slängt igen dörren bakom mig kom mamma gående fram till mig, innan hon hann säga något öppnade jag munnen.
Jag ändrade från min brittiska dialekt till min stockholmska.
"Jag har fått ett jobb" mamma lyste upp.
"Åh vad kul gumman. På Starbucks?" fortsatte hon. Jag nickade och log mot henne.
10 minuter senare bestämde vi oss för att besöka lite affärer. Självklart började vi att köpa shampoo och balsam.
Efteråt köpte vi nya handdukar i olika färger, tvålar, toalettpapper och andra saker man behöver för att överleva.
Senare gick vi in till en inrednings buktik och kollade på en massa olika saker, både jag och mamma hittade saker vi köpte samtidigt som vi provade en massa roliga saker och vi skrattade tills det krampade i magen. Jag saknade dessa stunder med henne, nu när hon knappt är hemma får jag tavara på tiden jag träffar henne.
Kapitel 3
Nästa dag vaknade jag av att solen sken, vilket var riktigt ovanligt för att vara London, plus att det är november och kallt ute. Jag traskade ner till köket i dom svettiga kläderna jag somnade i. Mamma satt i köket med en starbucks kaffe i handen.
"Eftersom att vi inte riktigt fått alla saker och sånt ännu så kommer vi att äta på Starbucks i några dagar, men det är ju inte så långt, det är ju bara över vägen" mamma fortsatte att läsa sin mode tidning, jag antog att den kom från någon affär i närheten.
Nu när vi bor mitt i centrala London och ungefär 1 minut till de flesta affärer så kommer vi vara ofta ute på stan, eller ja mamma kommer att vara det.
Spegeln i hallen visade hela min kropp och jag insåg hur hemsk jag såg ut. Fettigt hår, smink i ansiktet och jag ville verkligen inte veta hur illa jag luktade.
"Mamma, har vi något shampoo och balsam?" jag kikade in i öppningen till köket. Hon lyfte blicken mot mig.
"Nej tyvärr gumman, vi får gå och köpa det senare idag. Jag suckade och skuttade fram till toan. Jag sköljde ansiktet med varmt vattnet och började gnugga bort mascaran från igår. Senare hittade jag en borste som jag drog igenom håret och satte sedan upp det i en svans.
Sista delen var att göra en "snabb dusch". Vattnet forsade under mina armhålor tills jag kände mig klar, just nu ser jag bättre ut än vad jag gjorde innan.
Nu var det finalen kvar, och det var att få på sig dessa jäkla skor. Mamma ville att jag skulle ha jätte fina högklackade skor med en djävul som dragkedja, jag föredrog mina sneakers som låg i min väska. Jag kastade iväg skorna, drog fram sneakersen och tryckte fast dem på fötterna, slängde på mig jackan och traskade över vägen till starbucks.
Kapitel 2
Efter 30 minuter kom mamma upp med 4 stycken flyttgubbar efter sig, de bar upp min säng till mitt rum som skulle vara på övervåningen. Hela övervåningen bestod av mitt sovrum, ett gigantiskt och modernt badrum, en otroligt vacker walk in closet som var precis utanför mitt rum, och ett gästrum klädd i vita väggar precis som alla andra rum. Men jag undrade vad de rummet skulle användas till, vi har ju användning för det.
"Imorgon ska du och jag kolla på ny inredning till ditt rum, men du får ha kvar din säng" mamma kom gående uppför trappen och ställde sig brevid mig, hon fick samma synvinkel som mig. Ett stort tomt rum. Jag nickade åt hennes fråga, som inte riktigt var en fråga. Utan om mamma har sagt något, så ska det vara så, men jag klagar inte.
Mamma har skämt bort mig ända sedan min syster June dog. Jag var bara 13 år och hon hade alltid varit min inspiration inom livet, just nu lever jag för henne och ingen annan. Flyttmännen kom in i rummet med min säng och det skakade bort alla mina tankar. När dom gjort ordning sängen och ställt in den i det tomma rummet som inte längre blev så tomt, hoppade jag direkt i sängs och drog täcket över mig. En sak jag visste att jag skulle göra nu när jag flyttat till London, det var att leta upp min pappa, min riktiga pappa som mamma aldrig pratar om, den pappan som lämnade mig och min syster när vi var små. Bara att titta honom i ögonen och visa honom vem jag är, och att få se vem han är och vad han har för yrke. Jag log för mig själv och somnade med den underbara tanken.
Kapitel 1
Mamma säger att hon vill det bästa för mig, men för det mesta vill hon nog bara att hon själv ska må bra, det är därför vi flyttar igen. Wolverhampton var det bästa stället vi bott på under det senaste året, detta blir alltså den fjärde gången i år som vi flyttar, och den andra gången jag flyttar från Wolverhampton, vi bodde här för flera år sedan också.
Men nu säger mamma att hon vill pröva på något nytt, hon vill se stor staden London är och inte bo utanför. Hon säger även att de behöver mer läkare där, och att hon får bättre betalt. Men jag vet att det inte är sanningen. Hon rymmer igen, precis som hon gjort med alla andra sina EX.
"Emone, vi lämnar detta bakom oss och startar ett nytt liv"
Precis samma mening har hon sagt de tre senaste gångerna också, och det slutade ju inte precis så bra.
Jag slängde igen bildörren med ett ryck och vi började långsamt köra i väg från huset. Hörlurarna som hängde runt min hals drog jag upp på huvudet, lutade huvudet mot rutan och stängde ögonen.
I timmar skulle vi sitta i bilen för att komma till London och vår nya lägenhet. Jag började direkt tänka på när vi bodde i Irland för ungefär 2 år sedan, det blev inte så länge bara någon månad eftersom att mamma blev så less på deras dialekt. Bilturen där i från till England var den jobbigaste jag varit med om. Tur att denna inte denna är lika lång.
3 timmar senare parkerade vi på våran nya uppfart, detta skulle bli mitt nya hem. Men för hur länge? Veckor? Månader? Man vet aldrig när man bor med min mamma.
Grinden var farthindret att komma fram till dörren, jag öppnade den med ett hårt tryck, den var väldigt segt men det berodde väl på att lägenheten inte var i sitt bästa skick.
Mamma gav mig nyckeln till lägenheten för hon skulle prata med flytt gubbarna om vad de skulle göra. Jag brydde mig inte så mycket utan började direkt undersöka den nya lägenheten.
Något jag verkligen inte förväntat mig var att lägenheten hade en övervåning och var riktigt snygg för att vara så gammal. Nästan alla väggar var vita, vilket jag tycker är väldigt trist, men jag antar att jag får slänga på lite färger någon gång.
2012-11-04 @ 20:45:13
Kategori: Allmänt Välkommen till min nya blogg!
