Efter 30 minuter kom mamma upp med 4 stycken flyttgubbar efter sig, de bar upp min säng till mitt rum som skulle vara på övervåningen. Hela övervåningen bestod av mitt sovrum, ett gigantiskt och modernt badrum, en otroligt vacker walk in closet som var precis utanför mitt rum, och ett gästrum klädd i vita väggar precis som alla andra rum. Men jag undrade vad de rummet skulle användas till, vi har ju användning för det.
"Imorgon ska du och jag kolla på ny inredning till ditt rum, men du får ha kvar din säng" mamma kom gående uppför trappen och ställde sig brevid mig, hon fick samma synvinkel som mig. Ett stort tomt rum. Jag nickade åt hennes fråga, som inte riktigt var en fråga. Utan om mamma har sagt något, så ska det vara så, men jag klagar inte.

Mamma har skämt bort mig ända sedan min syster June dog. Jag var bara 13 år och hon hade alltid varit min inspiration inom livet, just nu lever jag för henne och ingen annan. Flyttmännen kom in i rummet med min säng och det skakade bort alla mina tankar. När dom gjort ordning sängen och ställt in den i det tomma rummet som inte längre blev så tomt, hoppade jag direkt i sängs och drog täcket över mig. En sak jag visste att jag skulle göra nu när jag flyttat till London, det var att leta upp min pappa, min riktiga pappa som mamma aldrig pratar om, den pappan som lämnade mig och min syster när vi var små. Bara att titta honom i ögonen och visa honom vem jag är, och att få se vem han är och vad han har för yrke. Jag log för mig själv och somnade med den underbara tanken.