Mamma säger att hon vill det bästa för mig, men för det mesta vill hon nog bara att hon själv ska må bra, det är därför vi flyttar igen. Wolverhampton var det bästa stället vi bott på under det senaste året, detta blir alltså den fjärde gången i år som vi flyttar, och den andra gången jag flyttar från Wolverhampton, vi bodde här för flera år sedan också.
Men nu säger mamma att hon vill pröva på något nytt, hon vill se stor staden London är och inte bo utanför. Hon säger även att de behöver mer läkare där, och att hon får bättre betalt. Men jag vet att det inte är sanningen. Hon rymmer igen, precis som hon gjort med alla andra sina EX.
"Emone, vi lämnar detta bakom oss och startar ett nytt liv"
Precis samma mening har hon sagt de tre senaste gångerna också, och det slutade ju inte precis så bra.
Jag slängde igen bildörren med ett ryck och vi började långsamt köra i väg från huset. Hörlurarna som hängde runt min hals drog jag upp på huvudet, lutade huvudet mot rutan och stängde ögonen.

I timmar skulle vi sitta i bilen för att komma till London och vår nya lägenhet. Jag började direkt tänka på när vi bodde i Irland för ungefär 2 år sedan, det blev inte så länge bara någon månad eftersom att mamma blev så less på deras dialekt. Bilturen där i från till England var den jobbigaste jag varit med om. Tur att denna inte denna är lika lång.
3 timmar senare parkerade vi på våran nya uppfart, detta skulle bli mitt nya hem. Men för hur länge? Veckor? Månader? Man vet aldrig när man bor med min mamma.
Grinden var farthindret att komma fram till dörren, jag öppnade den med ett hårt tryck, den var väldigt segt men det berodde väl på att lägenheten inte var i sitt bästa skick.
Mamma gav mig nyckeln till lägenheten för hon skulle prata med flytt gubbarna om vad de skulle göra. Jag brydde mig inte så mycket utan började direkt undersöka den nya lägenheten.
Något jag verkligen inte förväntat mig var att lägenheten hade en övervåning och var riktigt snygg för att vara så gammal. Nästan alla väggar var vita, vilket jag tycker är väldigt trist, men jag antar att jag får slänga på lite färger någon gång.