Fem igen kända ansikten stod nu framför mig. Två av dem lyste upp och tre av dom gjorde ingenting.

"Emone?" frågade han som träffade mig på McDonalds, de andra vände sig åt hans håll.

"Hur känner du henne?" frågar han som krockade med mig på stan. Nu visste jag att detta skulle bli kaos. Killarna fortsatte fråga hur de känner mig och jag bara stod där och var i min egna lilla värld.

"Ska ni beställa något eller?" jag hade höjt rösten så att de skulle höra mig.

"Inte förän du förklarat" det var killen som slog upp dörren på mig som nu pratade.

Sarah kom fram och bara stod där, hon var mållös precis som de flesta tjejer i vår ålder blir.

"Jag kan ta kassan, prata med dem" sa hon och log blygt åt killarna. Jag kollade på henne med en "hjälp mig" blick, men hon skrattade bara. Killarna satte sig vid ett bord, jag släppte ut håret från svansen och följde med dem.

 

"Berätta nu" sa de i kör på varandra.

"Öm... Det är inte en sån lång historia" jag blev tyst ett tag.

"Liam, Louis, Niall och Zayn, jag gick på eran skola för ett tag sedan, innan ni blev kända alltså.

"Harry, vi gick i samma klass"

"Det vet jag" utbrast Harry. "Varför dissade du mig inne på Donken?" fortsatte han.

De två andra killarna jag redan träffat kollade konstigt på Harry.

"Jag berättade det ju för dig, jag kan inte ses med någon av er eftersom ni är så kända nu och jag vill inte utsättas för fara" De nickade och förstod mig.

"Men vänta, när träffade du Harry?" Det var nu Liam som pratade, han som slog upp dörren på mig.

"Igår träffade jag först dig Liam när du slog upp dörren på mig, Harry träffade jag inne på doken ca 30 minuter senare, när jag hade tänkt gå hem där i från så gick jag in i Niall och ramlade på stan. Förlåt för att jag bara sprang i väg" Jag kollade nu ner i bordet för att jag skämdes och för att jag aldrig trodde att detta skulle hända mig.

"Det är lugnt, jag förstår dig" sa Niall och log mot mig med ett försiktigt leende, jag försökte le tillbaka.

"Ja, det var min histora, nu får jag tacka för mig" jag reste mig upp från stolen och började gå.

Zayn tog tag i min hand och drog ner mig igen.

"Du måste berätta mer, det måste ju vara att var meningen att du skulle träffa oss alla innan vi blev kända, annars skulle vi aldrig sitta här just nu" killarna instämde.

"Detta är inte ödet" utbrast Louis.