I detta ögonblick visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Skulle jag gråta? Men av vad, glädje eller sorg? Just nu önskar jag att mamma var här så att hon kunde hålla om mig och berätta att allting skulle bli okej. Även fast hon inte förstår min situation önskar jag att hon finns här för mig, det är väl inte så mycket jag ber om.

När vi bodde i Wolverhampton för många år sedan hade jag ett favorit ställe som jag alltid brukade gå till. Mamma förstod aldrig hur mycket jag tyckte om det stället och varför jag var där hela tiden. En natt sovde jag till och med där, då trodde hon att jag behövde hjälp, men hon gick aldrig till någon. Just nu önskar jag att jag hade ett likadant ställe som jag kunde gå till, rensa mina tankar och kanske till och med skrika ut allt jag känner. Det är den ända vännen jag haft i hela mitt liv, vattnet, skogen och luften. Men dom förstod mig som ingen annan gjorde, jag kunde berätta allting. Det ända jag ser nu är onytra tonåringar, folk som bor på gatan, gatulampor och trafik på gatorna som aldrig slutar.

Mamma har alltid sagt att jag borde ta hem någon kompis från skolan. Varför jag aldrig gjort det är för att jag inte vill sluta som henne. Tillbaka dragen har jag varit hela mitt liv, de i min förra klass trodde att jag var dum i huvudet som aldrig pratade. Nu, nu har någonting förändrats men jag vet inte riktigt vad. Jag antar att jag saknat svenskan, den gör mig trygg.

"Hej Em, hur är det? Vi kom precis hem ifrån Italien. Kan jag komma över?" Smset var från Liam. Jag ville inte vara otacksam och skriva att jag inte ville ses, men jag var tvungen. Jag klickade på skicka och ytterdörren öppnades. Mamma. "Hej gumman, allt bra?" Jag nickade, hon kunde inte ens se att jag gråtit. "Grejerna vi beställt har nu kommit, när du slutat imorgon kommer dom förbi med sakerna. Då kan du göra vad du vill med ditt rum" Hon log,pussade mig på hjässan och passerade mig.

De ända jag ville göra nu var att sova, och bestämde mig för att göra det. "Godnatt" skrek jag. "Godnatt" fick jag tillbaka.